LÖN!!!
Äntligen har det ramlat in lite kulor på kontot =) Det var verkligen behövligt nu. Har precis betalat alla räkningar och ska snart dra mig in till stan för att handla lite och tanka bilen.. den går nog fan på ångorna nu tror jag, så får väll se om jag lyckas ta mig in till stan =)
Måste se till och handla klart julklapparna snart. Är ju bara mamma & pappas kvar nu som tur är. Ja en liten sak till Alva ska jag köpa med. Men sen är allt klart... GÖTTANS!!!
Så efter det kan jag koncentrera mig på att fixa iordning här hemma så det är riktigt juligt och mysigt =)
Hepp, nu ska jag dra mig in mot staden...
Ha de så bra en sådan här underbar LÖNEdag ;)
Måste se till och handla klart julklapparna snart. Är ju bara mamma & pappas kvar nu som tur är. Ja en liten sak till Alva ska jag köpa med. Men sen är allt klart... GÖTTANS!!!
Så efter det kan jag koncentrera mig på att fixa iordning här hemma så det är riktigt juligt och mysigt =)
Hepp, nu ska jag dra mig in mot staden...
Ha de så bra en sådan här underbar LÖNEdag ;)
.....
Nu är det mindre än 1 månad kvar till julafton =) Jag längtar som en tok på allt vad julen innebär... bakande, pysslande, handlande i massor och sen bara att få njuta av alla dofter och allt mysigt med julen. Julen måste ju verkligen vara den tiden på året som man umgås mest med sina nära och kära...
I LOVE IT<3
Den sista tiden nu så har jag kännt att det är något som ligger och pockar i bakhuvudet hela tiden men jag har inte kunnat lista ut riktigt vad det är. Vet iof inte än till 100% vad det är, men jag tror att det har mkt med jobbet att göra. Har ju inte direkt kännt att man tycker om sitt jobb på VÄLDIGT länge. Det har blivit någon sorts hetsjakt här på Arla för tillfället, speciellt i den gruppen jag jobbar i. Och nu känner man ju att det börjar att påverka alla i gruppen... folk börjar må psykiskt och även fysiskt dåligt, man orkar inte med något alls längre. Och hur normalt är det att man som 23-åring redan blivit så slutkörd på jobbet så man är på väg att "gå in i väggen" eller bara få en total kollaps närsomhelst. Jag har absolut ingen energi kvar till någonting längre och jag är lättretad, irriterad och har väldigt svårt att kontrollera mina känslor. Kan sitta och kolla på tv när jag helt plötsligt börjar stört gråta och inte kan stoppa det, men det är inget speciellt sorgligt på tv:n eller något annat som hänt, utan det bara kommer ändå. Kanske ett tecken på att kroppen börjar att säga ifrån... vad vet jag...
Who am I....
Ibland så känner jag att allt vore så mkt enklare om man hade alla svar. Men vore det verkligen det? En del av livet är ju faktiskt att hitta svaren till frågorna du har. Sen att du kanske inte är nöjd med svaren, ja det är en helt annan sak.
Jag vet att jag absolut inte är den personen som jag vill vara. Men förhoppningsvis så är jag iaf ett steg närmare mot att bli det... Har tagit mig alldelles för lång tid att inse, att vissa saker inte är som dom ska i mitt liv. Att saker som hänt under de senaste åren inte har varit till någon nytta, dom har ju absolut inte varit lärorika iaf.. bara sårande och fått mig att må så dåligt att jag ibland undrat vad vitsen med detta liv varit. Tycker att det är dags för mig att få ha ett bra och lyckligt liv. Att jag kanske för en gång skull kan få vara glad under en längre period. Att slippa oroa sig för allt man säger och gör hela tiden. Och om jag någonsin ska få det såhär så måste jag prioritera om en del i mitt nuvarande liv. Så det är dags för detta nu.
Jag vet ju vilka jag ska ringa till när jag behöver råd om något eller bara behöver prata av mig, och ni vet vilka ni är och hur mkt ni betyder för mig. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Och jag har ju tur som har en så underbar familj som alltid ställer upp för mig, oavsett vad det är...<3 Skulle aldrig klara mig utan er... Älskar er allihopa<3
Jag vet att jag absolut inte är den personen som jag vill vara. Men förhoppningsvis så är jag iaf ett steg närmare mot att bli det... Har tagit mig alldelles för lång tid att inse, att vissa saker inte är som dom ska i mitt liv. Att saker som hänt under de senaste åren inte har varit till någon nytta, dom har ju absolut inte varit lärorika iaf.. bara sårande och fått mig att må så dåligt att jag ibland undrat vad vitsen med detta liv varit. Tycker att det är dags för mig att få ha ett bra och lyckligt liv. Att jag kanske för en gång skull kan få vara glad under en längre period. Att slippa oroa sig för allt man säger och gör hela tiden. Och om jag någonsin ska få det såhär så måste jag prioritera om en del i mitt nuvarande liv. Så det är dags för detta nu.
Jag vet ju vilka jag ska ringa till när jag behöver råd om något eller bara behöver prata av mig, och ni vet vilka ni är och hur mkt ni betyder för mig. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Och jag har ju tur som har en så underbar familj som alltid ställer upp för mig, oavsett vad det är...<3 Skulle aldrig klara mig utan er... Älskar er allihopa<3
